Ledamot Liz Mattssons anförande i Lagtinget 23.03.2026
Idag är det Nordens dag, och vad passar bättre än att vi samtidigt diskuterar rådets årsberättelse i Lagtinget. Det nordiska samarbetet är något alldeles särskilt – inte bara ett politiskt samarbete, utan en gemenskap byggd på tillit, demokrati, yttrandefrihet och ett starkt civilsamhälle. Värden som vi ibland tar för givna, men som ständigt behöver vårdas.
I en tid präglad av geopolitisk oro, ett ökande strategiskt intresse för Arktis och ett växande behov av regionalt samarbete blir Norden och de Nordiska demokratiska värderingarna viktigare än någonsin. Därmed blir också det parlamentariska samarbetet i Nordiska rådet allt mer betydelsefullt.
I Nordiska Rådet har Åland har alltid möjlighet att ha sina två ordinarie medlemmar på plats i rådet, men även ersättarna fyller en betydande roll. Som ersättare har man inget fast utskott, men man har rätt att tjänstgöra i andra ledamöters ställe inom Nordiska rådets partigrupp. I utskotten finns därmed en möjlighet att fylla platser över nationsgränserna och den åländska delegationens ersättare får nästan alltid i praktiken tillgång till utskottsplatser. Det innebär att team Åland oftast representeras av fyra personer under mötestillfällena.
Grunden till det Nordiska samarbete är Helsingforsavtalet. Under flera år har en revidering av avtalet funnits på agendan. Nu förs en diskussion som i praktiken kan bli historisk – frågan om att möjliggöra fullvärdigt medlemskap för Grönland, Färöarna och Åland.
Detta är inte bara en teknisk justering. Det handlar om hur vi definierar Norden som politisk gemenskap, där de självstyrande områdena kan ges ett fullvärdigt medlemskap.
Från Åländsk Center har vi varit tydliga: om Färöarna och Grönland ges möjlighet till fullvärdigt medlemskap, då är det självklart att Åland ska gå samma väg som de övriga två självstyrande länderna i rådet.
Vi har redan sett viktiga steg i denna riktning. Under höstsessionen 2025 i Stockholm, fattades beslut som ger det självstyrda länderna – Åland, Färöarna och Grönland en presidieplats i Nordiska rådet. Det är i sig en historisk framgång för de självstyrande länderna i Norden.
Men det är också tydligt att detta bara är början. Som jag inledde med ligger det verkliga arbetet framför oss när revideringen av Helsingforsavtalet nu fortskrider och frågan om det självstyrande ländernas status i Nordiska rådet är mer än aktuell.
Det nordiska samarbetets styrka ligger inte enbart i formella beslut. Den ligger i relationer, i förtroende och i möjligheten att lära känna andra parlamentariker.
Genom min egen möjlighet att engagera mig Nordiska rådet har jag fått ett betydligt bredare politiskt nätverk – kollegor i andra nordiska parlament som det är lätt att ta kontakt med. De kontakter som knyts i dag är ofta de personer som bär samarbetet i morgon och det kan mycket väl vara framtida nordiska ministrar eller andra nyckelpersoner man möter i detta sammanhang. Nordiska rådet erbjuder helt enkelt en fantastisk möjlighet till kontaktskapande.
Av den anledningen är arbetet i Nordiska rådet långt ifrån symboliskt eller en “kaffeklubb”, som jag ibland hört samarbetet beskrivits. Samarbetet är strategiskt och långsiktigt, och det bidrar till att höja den åländska självstyrelsens synlighet och status bland våra nordiska kollegor. Och ger oss även en fantastisk möjlighet att erbjuda Åland som mötesplats i Norden.
För Åland innebär den utveckling som nu sker – kring ett möjligt fullvärdigt medlemskap – en möjlighet som sällan uppstår. I denna historiska tid blir frågan mer aktuell än någonsin. Ett utökat medlemskap innebär en möjlighet att ta en större plats i Norden och därigenom stärka självstyrelsens röst. Med detta sagt ser jag fram emot ett fortsatt aktivt arbete i Nordiska rådet under 2026, och att det nordiska samarbetet ska fördjupas och utvecklas – till gagn för oss alla i Norden.
