Det här sa Liz i dagens debatt om tillväxt…
Jag vill börja med en liten upprepning av det som kollegan Mansén lyfte i Centergruppens anförande när debatten inleddes: innovation och tillväxt börjar sällan med pengar, stödprogram eller strategidokument. Framgångsrika företag börjar med människor som vågar, vill och tror. Människor som vill tänka lite större, vågar misslyckas, orkar arbeta och försöka igen.
Talman, jag tänkte ta mig friheten att prata tillväxt med utgångspunkt i de branscher jag känner bäst – lantbruket och hästnäringen.
År 2013 gjorde jag en studie av hästnäringens samhällsekonomiska betydelse för Åland. Min bild är att förutsättningarna för att driva företag på Åland sedan dess generellt inte har blivit lättare och siffrorna visar att tillväxten stagnerat i samhället.
Vad det gäller hästnäringens förutsättningar på Åland handlar det bl.a. om gränshinder och byråkrati kopplad till EU-lagstiftning, som både fördyrar för företagen och gör samarbetet med närliggande regioner betydligt mer komplicerat och kostsamt än vad det borde vara.
Ett konkret exempel är att hästar som förs till och från Åland behöver olika intyg och handlingar, bland annat gällande smittorisk. Det gör hanteringen mer komplicerad och dyr vid till exempel beteckning, försäljning, uthyrning eller träning av häst. Samtidigt har transportkostnaderna till och från Åland ökat väsentligt de senaste åren – att resa över gränsen har blivit både dyrare och mer byråkratisk.
Sådant kan i teorin låta som ganska små saker. Men i praktiken kan det bli ett hinder för utveckling av en hel näring som omsätter stora pengar i samhället.
Om man funderar på att satsa och utveckla sin verksamhet, men märker att det blir både dyrare och krångligare, finns det en risk att man i stället avstår. Det kan handla om den som vill betäcka en häst och föda upp föl på Åland, erbjuda ridlektioner eller vill arrangera tävlingar här. Sådana arrangemang bidrar inte bara till hästnäringen, utan också till omsättning i det åländska samhället genom transporter, boende, handel och annan hästrelaterad service som också kan gynna turismen.
Hästnäringen är bara ett exempel, men den visar något större om villkoren för småföretagande och hur EU-lagstiftning många gånger har hämmat tillväxten.
Det finns många möjligheter här, men ö-läget gör ofta att kostnaderna blir högre och byråkratin mer omfattande. Därför behöver vi vara särskilt uppmärksamma på hur regler, gränshinder och praktiska krav påverkar små näringar och företagare i vardagen. Och precis som minister Josefsson sade i sitt anförande är transporterna och täta förbindelser mycket viktiga för att näringslivet ska fungera.
Men jag tycker att vi måste våga använda självstyrelsen ännu mer för att skapa gynnsamma och konkurrenskraftiga regelverk för det åländska näringslivet. Varje extra transport, varje extra led och varje administrativ börda påverkar konkurrenskraften och därmed möjligheten att bedriva och utveckla en verksamhet. Ett konkret exempel bland många är inom lantbruket och kravet på t.ex. upprätta klimatplan för att lyfta miljöstöd eller alla djur som måste registreras och sedan rapporteras varje gång de ska byta till ett nytt bete. Och det är nog en orsak till att det finns mindre betande djur idag på Åland än tidigare.
Ö-läget är många gånger en utmaning för tillväxten. Samtidigt skapar platsen, närheten och nätverken unika förutsättningar för företagande och för att paketera verksamheter på ett attraktivt sätt. Just därför behöver politiken vara lyhörd. För den som funderar på att satsa kan tröskeln annars bli högre än i andra regioner. I värsta fall leder det till att man väljer att INTE investera, att investera någon annanstans eller att bara INTE ta nästa steg. Jag tänker till exempel här på vattenbrukets konkurrensförutsättningar eller livsmedelsföretag som funderar på att etablera sig i andra närregioner för att kostnadsläget är mer gynnsamt.
Nu har mitt anförande hittills fokuserat mycket på småföretag, men jag tror att det är viktigt att de mindre företagen inte glöms bort i diskussionen om tillväxt, särskilt när stort fokus läggs på exporterande företag. Småföretagaren är ofta nyckeln till att något frö ska börja växa, skalas upp och i nästa steg också börja exportera.
Precis som den nya tillväxtstrategin framhäver är det exporten som i stort bidrar till tillväxten och ger de betydande intäkterna till Åland. Därför behöver vi företag som vill växa, som vågar ta steget vidare och som kan nå marknader utanför Åland.
Men vägen dit börjar ofta i det lilla och lokala.
Jag tänker igen på jordbruket, livsmedelsproduktionen och mathantverket. Där finns ofta små företag med stark kvalitet och tydlig lokal identitet. De kanske inte alltid står för de största volymerna, men de bidrar med något väldigt viktigt: de stärker det åländska plats varumärket och de marknadsför Åland som helhet. Och för att öka tillväxten måste vi också få människor att vilja resa till Åland.
Därför hänger det småskaliga och det exportinriktade ihop. Det ena utesluter inte det andra – tvärtom behöver de varandra.
I tillväxtstrategin som presenterades under våren framgår att råvaruproduktionen på Åland omsätter cirka 32 miljoner euro. Det är kanske inte så mycket i förhållande till hur mycket de exporterande företagen bidrar med till det åländska samhället. Men det lokala jordbruket står för råvarorna till de förädlande företagen som bidrar till de stora exportintäkterna.
Talman, Inom jordbruks- och lantbrukssektorn sker det generationsväxlingar på Åland, och det är väldigt glädjande. Det visar att det finns unga människor som vill ta över, utveckla och föra produktionen vidare.
Att detta sker handlar förstås om flera saker. Det handlar om mod precis som jag inledningsvis lyfte – att människor som vågar satsa. Men det handlar också om förutsättningar. Inom primärnäringen finns det verktyg som är viktiga, till exempel startstöd för unga jordbrukare, transportstöd och möjligheter till investeringsstöd. Det är sådant som faktiskt kan göra skillnad när en ung person står inför beslutet att ta över och utveckla en verksamhet.
Samtidigt tror jag att även den här branschen, liksom Åland i stort, skulle behöva mer till riskkapital – För att våga ta nästa steg, investera och utveckla behövs mod, men också ekonomiska möjligheter. Det är en brist att det inte finns riskkapital att tillgå i vårt samhälle idag.
Talman, i slutändan handlar tillväxt om människor. Att rätt personer finns bakom satsningarna, om goda samarbeten och nätverk men framför allt att det finns en FRAMTIDSTRO och visioner. Regler och hinder får inte släcka glöden, utan politiken ska skapa konkurrenskraftiga förutsättningar och bidrar till att företagarandan får flamma upp och göra platsen attraktiv att besöka, leva och verka på.
Tack.
